Har Vojmåfrågan blivit en antimakt fråga?

Handlar Vomjåfrågan om att säga NEJ till en övermakt, eller handlar det om att säga JA till oss själva? Glesbygdsbor har fått höra, från massmedia, storstadspolitiker och från affischer i Stockholms tunnelbana, att vi är en belastning för storsverige, att vi lever på bidrag och att vi drar nytta av skatteutjämningssystemet samt att vi är en passus i historien. Stora bolag har samtidigt nyttjat och utnyttjat våra naturresurser och den lilla människan har haft ett mycket begränsat handlingsutrymme gentemot de stora bolagen och de starka politruckerna. Att leva i denna underordning skapar ett behov av att få slå tillbaka, få visa att vi minsann kan själva och att vi kan ta hand om det som rör oss utan inblandning från storheter. Men är Vojmåfrågan rätt forum för denna chans till ”slåtillbakande” eller är det förödande för en glesbygdskommuns framtid?

Under sommaren har det debatterats i olika forum allt ifrån diskussioner på stranden till prat på ICA om överledningen av vatten från Vojmån till Stalon. I massmedia och annonser i Vilhelmina Aktuellt har Nej anhängarna argumenterat att ett nej är bäst för framtiden, att underlaget tagits fram odemokratiskt och att en ny vattendom är det enda rätta. Det har förts fram misstroenden för Vattenfall som aktör och för politiker. Om man följer debatten från våren och framåt så har argumenten gått från reella sakargument för effekterna på ån om en överledning skulle bli verklighet till att handla om att säga Nej i största allmänhet. Jag ställer mig frågan om nej handlar mer om att säga nej till en övermakt än att säga nej till att bygga ut vattenkraften i kommunen? Har Nej anhängarna lyckats få folk att tro att det handlar om att säga nej till en övermakt? där Vattenfall och ledande politiker ska tryckas till? Där de nyttjar underordningen som ett verktyg för att få folk att tro att det handlar om en maktfråga och inte om att bygga om en redan reglerad å?

Jag tror att Vilhelminaborna genomskådar detta och säger Ja till en överledning då det handlar om att skapa förutsättningar för Vilhelmina att leva vidare in framtiden. Vi behöver energi och vi måste alla ta ansvar för att ändra energiproduktionen mot förnybara energikällor. Vi i Vilhelmina kan bidra med att säga Ja för att vi vill bo och verka i en kommun som satsar framåt där företag och människor är starka att stå på egna ben.

Maria Kristoffersson

Vilhelmina